·•·

HEEEEEEEEEEEEJ! :) Dagens uppgift är att skriva om boken. Jag har ju Hemlängtan och ska skriva om den nu!

Rusty har kommit till skolan. Hon ska åka hem till mamma varje veckoslut. De står vid perrongen, det går förbi många flickor som också ska till skolan, de tittar inte åt Rusty och hennes mammas håll, eller hälsar inte eller någonting. När Rusty stiger på tåget går hon först till en vagn. Därinne sitter massa tjejer och snackar. Hon stiger in med ett leende och tror att hon kommer att få nya vänner. Okej, tänker hon. Det gör inget om bara de inte vill att jag ska vara här, de andra accepterar säkert mig. Men när hon har frågat den andra vagnen händer samma sak fast värre. Hon testar i den tredje. Där sitter tre tjejer (?) och de är också nya. Rusty lär känner de och de blir goda vänner.

Men när de kommer fram till skolan berättar ordningsmannen att man bara får umgås med de i samma klass. Rusty får inga vänner alls, alla bara skrattar på lektionerna för varje fel hon gör. Hon får många anmärkningar, vadå ? det är ju inte hennes fel att hon inte vet att man inte får säga okej.

Jag tycker att boken är mycket bra,  det är mycket mycket synd om henne. Jag hatar alla läraren och rektorn på skolan. Mycket synd alltså!


Uppgift 2 vi hade en till uppgift fick jag reda på nyss, tack Hanna!

Jag tycker att den texten vi har i gruppen är dålig, men sjag skulle kunna läsa boken. Om man jämför hemlängtan och texten är hemlängtan mycket mycket bättre. Författaren beskriver lagom mycket och man får tydlia bilder. Men i texten beskriver författaren mycket mycket mera och då går det inte att få bilder, det bara kommer mer och mer. Tyvär måste vi tillbaka till klassrummet nu, baj!

funkar datorerna! Jag och några fler har väntat och väntat och nu funkar dom :) 

                                                              VECKANS UPPGIFTER:
Författaren Michelle Magorian skriver sin bok i både imperfekt (dåtid) och i presens (nutid). Alltså när hon gör något eller så brukar det vara nutid t.ex: Rusty sätter sig på båten och åker iväg.

                                                              ett stycke i imperfekt (dåtid) 
Rusty vaknade av att telefonen ringde på bottenvåningen. Hon satte sig upp och tittade på sin smala campingsäng. Beatie hade kallat den för en tältsäng. Runt omkring den stod det en massa lådor och trasiga möbler. Hon befann sig i ett litet vindsrum intill den trappavsats där taket läckte. Fönsterna satt uppe i snedtaket i en alkov, så Rusty var tvungen att kliva upp på en stol för att kunna öppna dem.

                                                          nu skriver jag om stycket till presens (nutid)
Rusty vaknar av att telefonen ringer på bottenvåningen. Hon sätter sig upp och tittar på sin gamla campingsäng. Beatie har kallar sängen för en tältsäng. Runt omkring den står det en massa lådor och trasiga möbler. Hon befinner sig i ettlitet vindsrum intill dn trappavsats där taket läcker. Fönsterna sitter uppe i snedtaket i en alkov, så att Rusty är tvungen att kliva upp på en stol för att kunna öppna dem.

Boken handlar om en tjej som heter Rusty som nyss har kommit hem till england. Det hade varit krig så hon hade åkt till en familj/barnhem i USA i fem år. Hon lärde sig väldigt mycket av de i USA. De hade gjort saker hela tiden med henne och hon trivdes. När hon kom hem blev allting annorlunda. Hennes mamma var alltid tvungen att laga bilar och hennes bror tyckte illa om henne. Beatie som hjälpte till i familjen är mycket snällare och förstår Rusty.