HOHO
''Följande dagar tänkte Giorgo bara på Alfredo. Även under de följande dagarna sysslade hans tankar oavbrutet med honom, och varje gång han kom hem löd hans första fråga:
- Har det inte varit något bud till mig?
Men ingen hade sökt honom. Så småningom lugnade han sig Han blev åter glad och trodde att Alfredo var på bättringsvägen. Han blev därför myket förskräckt, då han en afton fick se Antonio gå fram och tillbaka framför hans hus. Han sprang emot honom.
- Vad är det?
Antono såg sorgset på honom.
- Alfredo är död.
- Död! Giorgo måste fatta tag i Antonio för att inte falla omkull.
- Ja, nickade Antonio ännu en gång. Han dog idag på eftermddagen.''
Jag vet inte om det är ett bra citat men jag kör på det! När jag läste det här blev jag själv ganska ledsen, nästan började man gråta. Lisa Tetzner har skrivit det bra, men det är inte så kul att Alfredo dog. Om jag skulle vara Alfredo skulle jag ha gråtit, jag hade inte kunnat se Alfredos kropp som Giorgo gjorde. Jag skulle gråta, gråta, gråta och önskat att Antonio sa:
- Jag skojade bara, han mår bättre än dig Giorgo.
Nu interjuvar jag inte någon person i boken, jag ska interjuva författaren. Jag ska bara båda.
J = jag
L = Lisa
J: Varför skrev du just ''Sotarpojken''?
L: Jag ville att folk skulle veta hur man gjorde och sålde pojkar på den tiden.
J: Hur fick du idén till att skriva just om sotarpojkar?
L: Bland några gulnade böcker i ett bibliotek fann jag en dag ett märkligt dokument. Det berättade hur fattiga bergsbönder i den schweiziska kanoten Tessin för mer än hundra år sedan ofta tvingades sälja sina unga söner till Milano som sotarpojkar för att hålla svälten utanfr dörren.
J: Var det roligt, sorgligt eller tråkigt att skriva bökerna?
L: Det var ganska roligt men också sorgligt. Jag tänkte att jag själv var Giorgo och blev såld som sotarpojke. Men det var bra att folk fick veta hur det var. Några sotarpojkar dog till och med.
J: Din bok har blivit en klassiker, hur känns det?
L: Hur kul som helst. Jag är överlycklig och av pengarna jag får in av den här boken går till fattiga bönder.
J: Tack för interjuvn och alla svar.
L: Tack själv!
Sådär. Nu är jag klar, vi ses nästa vecka! :) läs gärna handlingen om boken på det inlägget där nere. Glöm inte att läsa miin nya hjälblogg heller. http://mimmysblogghelp.blogg.se !
bokens handling
Nästa dag när Giorgo och Alfredo var i Milano hade några mästare kommit till baren för att köpa sotarpojkarna. Den som köpte Alfredo var väldigt arg och kallades för citronen. Giorgo trodde att hans köpare var dum. Han var lite uppkäftig och så i baren men när de kom ut ur baren och skulle gå till Giorgos mästares hus och hade gått en bit kom ett par soldater. Då hade mästaren tagit tag i Giorgos arm, så att soldaterna inte kunde göra något. Jag förstår inte det där men soldaterna var väl dumma på den tiden. När de kom in i mästarens hus doftade det mat. Då ropade en kvinnoröst som var mästarens frus röst.
- Är du redan hemma? sa ropade hon från köket
Mästaren gick in i köket och svarade. Giorgo stod kvar i hallen och kollade runt i huset, men då ville mästarens fru se Giorgo. Då gick Giorgo in till köket och hon blev förvånad. Hon blev förvånad över hur smal och spinkig Giorgo ser ut, hon tänkte att han inte ger någon bra nytta. Och när frun fick reda på hur mycket Giorgo hade kostat blev hon arg, hennes ögon var som grodögon, hur stora som helst. Sedan skulle dom äta och då kom deras son in i köket. Han hette Alsemno eller nåt, har glömt.
Han hade också grodögon. Och kollade argt på Giorgo. Mästarens fru var så arg att Giorgo inte fick någon mat och han fick bara sitta vid kanten och titta på. Men efter en stund fick han lite bröd och vatten, sedan skulle mäster och Giorgo ut och sota. Men då ropade en röst från ett annat rum i huset. Det var Angeletta, mästarens och hans frus dotter. Angeletta gillade Giorgo när hon fick syn på honom. Men de var tvungna att gå. Och då hade mäster berättat att Angeletta hade en sjukdom och hon fick feber hela tiden så hon fick aldrig gå upp ur sängen.
Nu berättar jag kort om allt annat för det kommer att ta hur mycket tid som helst. Alsemno som hatade Giorgo tog en dag mästarens börs med pengar i. Och då sa Alsemno att det var Giorgo som hade tagit den och då blev mäster och hans fru förbannade och slog honom med skor, sparkade honom och allt möjligt. Till och med när han var ute hade grannarna fått reda på det så de slog honom med. Men en dag hade Giorgo rymnt och träffat ett gäng tjuvar. Han hjälpte de, och när han skulle tillbaka kom en polis som var orolig över honom så han tog med Giorgo till stationen. Angeletta visste att det inte var Giorgo som hade snott börsen så hon berättade det för sin pappa som tyckte att det lät sant, och samma dag gick mästaren till polisstationen och frågade efter en pojke och så var det Giorgo. Giorgo trodde att han skulle få skäll eller något hemskt, men mäster tog med honom hem och lovade Giorgo att han skulle få det bättre hemma hos mäster. Och det fick han, bättre med mat, och sen fick han träffa Angeletta när han ville för att innan kunde de bara träffas på natten när alla sov.
Det blir långt i alla fall...Giorgo hälsade på Alfredo en dag och hans mästare var riktigt dum i huvudet. Han drack sig full varje kväll och slog Alfredo när han inte hade lagat mat. Alfredo berättade om att alla sotarpojkar i Milano hade en egen klubb. De som var med i den klubben skyddades för de andra pojkarna som ropar dumma saker efter sotarpojkarna. Klubben skulle träffas precis när Giorgo var där så Giorgo fick följa med. Det var i en liten stuga alla satt. Och Alfredo presenterade Giorgo inför allihopa. Alfredo var ''chefen'' för klubben så Giorgo fick gå med i klubben utan att göra ''testet'' eftersom att Alfredo och han var bästavänner. Giorgo träffade också två andra pojkar som hade varit med i båtolyckan. Det var fiskarpojken och någon annan som jag inte kommer ihåg.
Efter några dar kom några killar från klubben och berättade för Giorgo att Alfredo hade fått samma sjukdom som Angeletta hade, Giorgo berättade det för sin mästare och då fick Giorgo gå till Alfredo. Alfredo var helt kritvit i ansiktet och hans mästare var ute och drack som vanligt, hade brydde sig inte ett skit. Alfredo berättade hans hemlighet som hade hade lovat att berätta för Giorgo när de var i Milano. Det var att hans lillasyster fick bo hos en bonde för att de var hemlösa och för pengarna Alfredo fick för att sota gick till bonden som hans lillasyster fick bo med. Alfredo hade skrivit en lapp och lagt i en pung där andra grejer fanns och när Alfredo dog skulle Giorgo ta pungen och ge till Alfredos lillasyster när han kom hem. Giorgo lovade det och sedan kom Alfredos mästare. Han var arg och försökte slå Alfredo men Giorgo slog honom medvetslös. Och sedan var han tvungen att springa.
Efter några dagar till fick Giorgo reda på att Alfredo hade dött. Giorgo fick slåss för att få tag på pungen som mäster hade tagit. Alla pojkar i klubben var där men sedan kom polisen och massa folk in i lägenheten och Alfredos mästare som var galen sa till polisen att pojkarna hade tagit ´pungen med alla värdesaker i så pojkarna fick gömma sig....
När alla hade gått hade Alfredos mästare också gått till baren. Då bar pojkarna Alfredos kropp och la den någonstans och då blev det möte efter. Giorgo sa att de skulle samla in pengar till en begravning för Alfredo och alla gick med på det. De skulle ge ungefär en 1 lire var så allt räckte. Nästa gång när de alla träffades hade nästan ingen tillåtelse att gå på Alfredos bergravning, men då kom Giorgo på att han hade fått en önskning av ''mannen med ärret'' och då letade Giorgo efter han och dnär han hittade honom var han full och sov i en bar men den som jobbade där väckte honom. Sedan fick Giorgo och han prata ensamma i ett rum. Och då sa mannen att han skulle försöka få alla pojkars mästare att tillåta pojkarna att gå på Alfredos begravning.
Det var nog allt. Jag har läst lite av den andra boken nu och lite av texten däruppe var från den boken. Vi ses snart igen!
I vilket Giorgo, fast han inte är någon tjuv, hamnar bland tjuvar
- Nu har jag kopierat uppgiften från Carola, tack!
Här har ni den:
Bara för er som inte har läst slutet på någon klassiker eller kommer i håg någon annan bok som ni kan arbeta med den andra uppgiften med.
Vad kan du lära dig av bokens innehåll?
Vad tror du det är som gjort att den här boken till en klassiker?
Varför tror du författaren har skrivit den här boken? Vilket är bokens budskap?
Vilken tid utspelas boken och hur märker man det?
Skriv även här en kort sammansfattning av handlingen.
- Vi börjar med den första frågan:
- Vad kan du lära dig av bokens innehåll?
- Av bokens innehåll kan jag lära mig ganska lite saker. Man kan lära sig om hur jobbigt folk har haft det en gång i tiden. Att bli tvingad till att resa iväg från en bästavän i ett halvår. Det känns som när min bästavän i sexårs flyttade till Umeå. Jag var ganska ledsen och var nära att bli ensam tjej i ettan men då kom två nya tjejer till klassen som tur var. Nu har jag inte träffat henne på några år fast jag har nästan glömt bort henne.
Detta gör att jag börjar tänka och skriva något annat så, åter till ämnet. Det finns faktiskt inte så mycket man lär sig av boken. Det är ju ingen faktabok direkt...
Nästa fråga: Vad tror du det är som gjort att den här boken till en klassiker?
Jag vet inte hur den här boken blev en klassiker, så jag gissar lite. Lisa Tetzner som är författaren var kanske redan känd och hon kanske var mycket omtyckt av människor. Jag har aldrig läst någon sån här bok tror jag, och jag tycker att den är väldigt bra men kanske lite svår ibland. Den här historien är nog sann. Eller det fanns nog pojkar som blev sålda till Milano på den tiden, jag får inte avslöja just i denna fråga om när jag tror när boken utspelar sig för att det får jag skriva på den sista frågan. Jag tror att många gamlingar läste den här boken för sina barnbarn eller barn, eller så läste folk den i skolan.
Fråga 3: Varför tror du författaren har skrivit den här boken? Vilket är bokens budskap?
Lisa har inte skrivit den här boken för skojs skull tror jag. Hennes budskap är något som jag inte har listat ut. Hon beskriver mycket så hon vill nog tala om för alla om hur det var på den här tiden, hur man levde, vad man gjorde, hur man mådde..osv...
fråga 4: Vilken tid utspelas boken och hur märker man det?
Nu kommer det ni har längtat efter...eller? Tiden utspelar sig i en ganska sen 1800-tal och början av 1900-tal. Jag märkte det genom min vän Korpen Rasmus Madsen. Jag fick säga lite om grejorna som fanns i boken och då sa han på ett ungefär vilket åratal boken utspelade sig i.
Nu är det bara 50 sidor kvar av boken så jag ska låna del 2 tror jag imorn eller idag. Det kommer att bli spännande och det är synd att jag inte hinner skriva om vad som har hänt denna gången för det var mycket, mycket bättre och spännande. Men det kanske jag kan göra under lovet om jag får någon tid över. Men nu ska jag ta och kommentera andras bloggar. Har ett supertrevligt sportlov sunshine's! :)
I vilket affären görs upp
Tjohoooo! Den här gången gick det litet dåligare att läsa men jag hängde med.
Giorgo och Alfredo gick runt i staden. Det var första gången Giorgo var så ett sånt stort ställe och fint. De gick runt som vanligt och sen vid ett stånd stod mannen med ärret där och låtsades dansa. Han tog med Giorgo och Alfredo till ett hus. Där var det ingefär 20 pojkar. De skulle också till Milano och sota. Det var också en annan man som var där nu. När klockan var tolv på natten väckte männen alla pojkar. Sedan packade alla ner sina saker och gick till båten. De skulle redan ge sig av till Milano. Den nya mannen styrde båten och några killar hjälpte till att ro. Efter en lång bit började det guppa i vattnet, och båten började skaka. Giorgo hade träffat en annan kille som sa att han hade åkt ut med sin pappa och fiskat för att hans pappa var en fiskare. Och det blev storm när det började blåsa och vattnet börja guppa. Så Giorgo visste nu att det skulle bli storm mitt i havet. Det blåste mer och mer, till slut vällte båten och alla flög av. Giorgo letade rätt på Alfredo och tillsammans simmade de till stranden som låg en ganska lång bit bort. På vägen dit såg de inga pojkar men de såg mannen med ärret. Han var livlös och Giorgo och Alfredo var så dumma och drog upp den dumma mannen. När de väl var uppe på stranden fick de honom till liv. Han var förvånad över att de ville rädda just han. Men efter en stund blev han lika galen igen. De skulle mötas vid någon korsning för att han inte ville att någon skulle se honom. Han var känd som en dum, galen människa som köpte barn till Milano. På vägen till korsningen träffade de en man. Då berättade Giorgo och Alfredo till mannen att en båt med 20 barn i hade vällt. Han springde snabbt till alla husen och knackade på. Sedan sa han till några män som kom med en båt. Alla de sprang till stranden, Giorgo och Alfredo med. De hann bara se lite för de hade bråttom. De sprang till korsningen utan att någon människa märkte av de. Där mötte de mannen med ärret. Sedan gick de hela vägen till Milano. Och vid en stad var det en kyrka som folk var på väg till. Där träffade de en pojke som red på en häst och frågade om de visste något om de som drunknade. Och det var bara två pojkar och en man som överlevde. Mannen med ärret hade innan sagt att Giorgo och Alfredo inte fick säga något om någon frågade. Så de sa att de inte visste något om det. Sedan när de var framme i Milano gick de till ett hus, där var det en man. Och då fick Giorgo och Alfredo sova i hans källare för att de inte hittade någonannanstans de kunde bo. Sedan slutade jag läsa...
Vi skulle också skriva om bokens konflikter:
jag valde att att skriva om när Giorgos far skulle sälja honom till Milano. En intern konflikt.
Giorgos far kände sig säkert jätteledsen, han mådde säkert jättedåligt och var orolig inför vad som skulle hände med Giorgo. Men de kunde inte göra något annat. Det blev ju missväxt och ingen doktor fanns i byn som kunde hjälpa Giorgos mor så han var tvungen att sälja Giorgo.
När Giorgo fick reda på det blev han nog ledsen och arg. Om min mamma eller pappa skulle sälja mig till något annat land och inte veta vad jag skulle göra skulle jag va jätterädd. Så Giorgo kände nog likadant, och när Anita fick reda på vad van gjorde i Milano och berättade det blev Giorgo nog räddare än någonsin. Men han är mycket modigare än mig som ändå åker dit för sin mammas skull. Han kände sig rädd och ledsen men visste ändå vad han behövde göra. Att jobba är nog bättre än att förlora sin mamma.
Oj, nu måste vi sluta. Ses nästa vecka!
