james morrison
Konstig rubrik, jag vet men just nu lyssnar jag på James. Min största dröm är att få sjunga ''Broken Strings'' med honom på en stor scen för tusentals människor.
Över till uppgiften. Idag ska vi skriva om Jorden runt på 40 dagar igen. Jag och Victor ska nu berätta om när vi åker till Amerika på engelska. Jag skriver i dagboken så att ni vet och den heter Wockie!
Hello Wockie! Victor and i are in the plane now. I'm playing computer and Victor have a own party, he eats candy, chips, and drinks Dr pepper and looks at Madagaskar 2 on his computer. When we arrives in Canada we are going to look at hockey. And then we go to Los Angeles by train. We are in Canada in about seven hours and i'm really tired now so i need to sleep before the hockey game. I write in you when we are in the train to LA about the hockey game.
Four hours later
The hockey game was fantastic! The match where between Canucks and Chicago blackhawks. Chicago won with 2-5.
And i got Graig Adams autograph!!! i Have to recognize that he was very hot. I where so happy for the autograph but when i turned around to show Victor that i've got the autograph, Victor was gone, i where not so happy longer and tried to find my cellphone. And it was gone to. But then i remeber that i had put it in my bag. And Victor took my bag.
Well, i had nothing to do expect search for Victor. I started in the ladies room, even if i thought that he wouldn't be there in. But when i came in, Victor was there and asked:
- I thought that they had urianries in other countries to, but i was wrong.
Then i said to him:
- Your nut, you are in the ladies room.
- Oh!, that was why the old ladie said ''dirty old man'' to me, he said and blushed.
Well, then we went a little bit and came to the train station. We didn't know wich train we where going to take so we asked a man and he pointed at the 2nd train behind us and said:
- That's it!
Jorden runt på 40 dagar
Visst sjunger han bra? Han bor i Kanada
Men nu, över till dagens uppgift! Vi har börjat med ett ''projekt'' här i skolan och vi ska resa runt jorden på 40 dagar. Men fick vara själv eller med en kompis och jag valde att vara med en kompis och fick vara med Victor. Och vi ska planera resan och allt och nu ska jag skriva vart vi ska åka:
Canada, toronto
Usa,
Argentina,
Brasilien,
Chile
Egypten
Kongo
sydafrika
Somalia
Australien
Japan
Indien
Kina
Vi/jag ska shoppa i New york, Argentina och sånt. Sen ska Victor kolla på baseball och hockey. Men båda ska kolla på fotboll, VM i Sydafrika, fotboll i Argentina, Brasilien.
Vi får också 70 000:- var för att pengarna ska räcka med allt. Det blir nog svårt att allt ska räcka. Jag och Victor skulle bara bo i lyxhotell, men det kan vi ju drömma om...Vi ska hälsa på mina kusiner i USA, LA och bo hos de. Då behöver vi inte betala!!! Den delen som mest blir intressant är nog när vi åker till USA. Shoppa i New York är värsta drömmen för mig. Men vi åker inte dit på riktigt så det är inte lika kul då.
Nu ska jag skriva ett brev till min vän Ossian om resan på ENGELSKA!:
Dear Ossian, i hope you have it good. Victor, you know the guy who was in our class in 5th & 6th grade is gonnago with me on a trip in the world. we are going to 13 countries. And i promise you, I will buy something to you. We are going on christmas eve and we're coming home forty days after. Maybe you could understand it, cause it is ''round the world on forty days''. In New York i'm going to shoppiiing!!! I long for it so much that i can't sleep or eat. And we will look at much soccer. I promise you, when i have time i will send many letters to you. Best regards!
lovebooks
Är du kär nu vivianne handlar om en Vivianne som flyttar till ett internat, tror jag och då får hon några kompisar. Och sen är det en kille som heter Johan som vivi har som övergångsobjekt och . Egentligen gillar hon Gardinluggen, vid ett namn jag inte kommer ihåg. Och i slutet blir de ihop. Och Vivi som inte har träffat sin pappa får ett brev från sin mamma där hon skriver sanningen.
Sandor/Ida handlar om Ida som är snygg och populär, hon bor i stockholm och har två vänner. Och Sandor bor i Göteborg och blir mobbad av två killar för att han dansar och så blir han kallad för bögjävel. En dag på chatten undrar Sandor om någon som känner som han vill prata. Ida känner sig som han och då skrive rhon tillbaka. På några dagar skriver de till varandra. Och det enda Ida tänker på är Sandor. Ida bor med sin mamma som är sjuk och ligger på sängen varje dag och hennes pappa bor i USA. Sandors föräldrar bor hemma och han har en syster som är lika gammal som han och en bror som är stor.
Allting var jättebra med böckerna. Jag fick bilder och jag gillar mest såna här böcker. Jag rös ibland i den första boken när författaren beskrev när de tog varandra i händerna och hur de kände sig. Det var riktigt gulligt!
Nu ska jag berätta om min drömkille på engelska. Och min drömkille som jag ska skriva om nu är min framtida kille när jag är stor.
He needs to have a fashion-feeling, and look a little bit nice not have pimples on his face. If he's lazy i won't mary him and don't get children with him. He has lots of money and have a good job. He is serious but maybe a little bit funny sometime, his hair is very darkbrown and it would look nice with purple eyes! When we are in the beach he only has shorts on and his hair i wet and he has muscles in his arm and he has stomachmuscles to. And his body is sunburned.
When we're going to city and shopping he's holding my hand. And he gives me all of the clothes i want. His parents must like me. Otherwise i can't marry him. He is thin and tall, and he likes to cook food with me. On the evenings in fridays and saturdays we sit in front of the TV and look at a good program and eat snacks and candy. Maybe drink a beer.
I hope my boy is just like i describe up there I can tell you that he looks very close a guy who looks nice and he lives in sweden, but i can't tell you where cause it's a secret.
Cya next week!
English uppgift
WRITE A FEW CENTENS AND THEN TRANSLATE THE TEXT TO ENGLISH:
Mannen med ärret hade hållit ord. När Giorgo kom fram till sankt babilakyrkan stod alla pojkarna där framför den väldigt porten. Även några vuxna var närvarande.
Dante sa stolt:
- Min mäster kom till och med själv med.
De andra vuxna var Alfredos grannar vid Via della Cerva. Giorgo trodde inte sina ögon. På andra sidan det lilla torget såg han även den koppärrige, katten, den enögde och yttligare ett par av vargarna. Hade de endast kommit för att övertyga sig att Giorgo inte hade ljugit för dem eller tänkte de störa liktåget och skymfa den döde?
TRANSLATE:
The man with the scar had speak. All of the boys stood by the Saint babilchurch in front of the big gate when Giorgo came there. Even adults where there to.
Dante said proud:
My master is here to.
The other adults where Alfredos neighbour in Via della Cerva. Giorgo couldn't belive his eyes. On the other side on the market he saw the pox, the cat, the oneeyed and more of the wolfs. Had they only came there for convince that Giorgo hadn't lie to them or did they wanted to destroy and insult the death one?
THE BOOKS ACTION:
Giorgo told the wolfs about Alfredos death, so they let Giorgo go so they could punch him up the next day after the funeral. The next day at the church when Giorgo came where everyone there. Even the sweepboys masters where there.
It's very hard to write in english so the book action where very very short. Now we don't need to read our classikbooks because now we are going to read love books. I choosed a book by Eva Susso with ''vem bryr sig!'' I want to read the book now andlong for next week so i can write about it, and hope that we don't need to write in english.
I think that this uppgift where funny and good. And english training. It was very hard but it went well.
Now i need to go. Cya next week! :)
annorlunda uppgift.
Tjoho! Det har gått en vecka nu, väldigt fort! Denna vecka fick vi som uppgift att skriva om sin egen berättelse som vi skriver på svenskan, och läsa kompisens och kommentera.
Min berättelse: Min berättelse handlar om en flicka som heter Jamila och bor på barnhem. Hennes mamma Liz är Afrikansk och hennes pappa Klas är svensk. Klas är en känd fotograf och Liz är sångerska. De träffades under en spelning där Klas skulle fotografera och Liz skulle sjunga. Sedan efter några år fick de Jamila. Då blev det för stressigt och jobbigt så de var tungna att låta Jamila bo på ett barnhem i Sverige.
Jamila ska snart fylla 14 år och hon trivs jättebra på barnhemmet. På barnhemmet finns det en pojke som heter Gimi och är från Danmark, han är dansk men svensk och Jamilas bästavän. En dag ringer Jamilas mamma till barnhemmet, hon pratar med Jamila och säger att de ska komma till barnhemmet. När de kommer är Jamila överlycklig och glad. De fikar och det är då de berättar att Klas ska sluta med karriären så Jamila kan flytta till Kongo och bo med hennes föräldrar. Jamila vet inte vad hon ska välja, hon vill inte gå ifrån sin alla bästavän. Hon hade en natt att tänka på saken och dagen efter hon fick reda på det vaknade hon tidigt. Alla på barnhemmet sov och hon visste inte vad hon skulle göra ¨så hon skrev i sin dagbok...
Nu ska jag skriva om mina kompis Carolines berättelse: Den handlar om en tjej vid namn Lucy som jobbar som agent. En dag får Lucy reda på att hon ska åka till Afrika på ett uppdrag. Barnfonden verkar ta alla pengar som skänks till barnen i Afrika för sig själva, Berättelsen var lite hoppig och det hände saker hela tiden. Jag tycker att Lucy åkte för tidigt till Afrika. Hon vaccinerades inte utan åkte så fort hon fick reda på det, men den var bra. Om jag var Caroline skulle jag tagit det lite lugnare. Till expempel min, jag har skrivit två kapitel och ett kapitel är på ungefär 2 sidor och jag har inte åkt till Kongo än. Det är kanske i slutet på nästa kapitel jag åker för att jag måste vaccineras och sånt först. Men som sagt, berättelsen var bra och så.
Vi har skrivit berättelser i ungefär 3 år nu i skolan, och genom den tiden har jag utvecklas jättemycket tycker jag. De första gångerna i mitt liv när jag skrev var det ungefär såhär:
Max går till leksaksaffären, Ahh det kommer en människa.
Så skrev jag... och utan talstreck och kommatecken. Verkligen jättekonstigt, jag skäms faktiskt lite när jag läser de för jag har sparat de i mitt hem. Men nu är jag inte expert men jag måste erkänna att jag är ganska stolt över mig själv. Jag har blivit bättre för att jag har läst lite varje kväll, för 3 år sen läste jag inget alls. Och sen har jag koncentrerat mig väldigt mycket på just skriv-grejen.
Miin berättelse kan nog läsas av såna i min ålder (11 år) Eller egentligen jag kan ju läsa en barnbok om jag vill, eller en vuxenbok. Folk kan ju läsa min berättelse om de vill, det spelar ingen roll om åldern. Om jag var 50 år skulle jag kanske läsa en barnbok, för att då tänker man tillbaka på gamla minnen. Eller om jag skulle läsa en vuxenbok, de är svårare att läsa och mer annorlundare fast jag kanske är som en vuxen då kan jag ju läsa en vuxenbok. Thihi, får nog sluta nu!
Det var allt, Ha det najs! 
Bilder
- Haha, skrattar min mamma.
Det är en bild från när jag stod naken och grät för att jag inte fick bada.
Jag och mamma sitter tillsammans på soffan och bläddrar bland fotoalbum från när jag var liten. Det är så mysigt, Persiennerna är nerdragna, ljusen är släckta och ingen annan är hemma. TV:n står på men ljudet är avstängt, på bordet ligger det ett fat med brinnande doftljus på. Sedan ligger det en skål med popcorn på mitt knä och vi sitter och njuter av bilderna. När vi bläddrar fram till en bild på när jag stod på min säng börjar nästan mamma gråta. Hon säger att det var den bilden när jag precis hade sagt mitt första ord, som var mamma.
Nu är jag inte så liten längre, och jag kan säga många ord. Det är fredag eftermiddag och så fort vi har bläddrat igenom alla fotoalbum bestämmer vi oss för att åka in till stan och shoppa. Min mamma fick plötsligt ont i hjärtat för tre veckor sen. Det var någon sjukdom och hon är dödlig, dotktorerna kan inte säga hur lång tid hon har på sig att leva. Så försöker göra så mycket vi kan för att för att få vara tillsammans. Jag är orolig hela tiden, det går nsätan inte att gå ifrån min mamma, i skolan kan jag inte tänka på något annat. Jag är så rädd att jag kommer hem en dag och ser att mamma ligger på golvet.
När vi är inne i stan går vi till Gina Tricot. Mamma och jag provar likadana tunikor. Vi bestämmer och för att köpa de och sedan går vi till H&M. När vi precis har kommit till nedervåningen faller mamma ihop...
Nu kommer den andra berättelsen:
- Kom nu Casper, vi ska åka nu! Ropar min mamma.
- Alldeles strax, svarar jag.
Vi ska åka till kalmar flygplats och sedan tar vi flyget till Kenya. Vi ska hälsa på mitt barnhem som jag bodde på när mina biologiska föräldrar dog. Mina fosterföräldrar är svenska, de adopterade mig från Kenya för tio år sen. Nu är jag 14, och jag är jättetacksam över att de ville adoptera mig. Annars skulle jag säkert bott kvar på det dåliga barnehmmet, där fick vi knappast mat så det räckte och ingen vattenkran hade vi.
När vi har stigit på planet sätter vi oss ner. Och när vi börjar åka kommer en flygvärdinna in och börjar prata i en mick:
- Välkommen till världens största flygplan, vi gör allt för att ni ska ha det bra och alldeles strax kommer en flygvärdinna in med en vagn, och där kan ni köpa saker. Trevlig resa!
När flygvärdinnan kom med vagnen köpte jag chips, godis och en läsk. Och när jag precis hade öppnat chipspåsen hopppar min pappa upp från sin stol och säger:
- Jag glömde min medicinen...
Jag hann inte skriva mer på den berättelsen så det fick bli ett konstigt slut. Nu måste jag kommentera lite, vi ses nästa vecka!
P.S Jag jobbar på att göra en ny bakrund så det får bli en vanlig medans. HOHO
''Följande dagar tänkte Giorgo bara på Alfredo. Även under de följande dagarna sysslade hans tankar oavbrutet med honom, och varje gång han kom hem löd hans första fråga:
- Har det inte varit något bud till mig?
Men ingen hade sökt honom. Så småningom lugnade han sig Han blev åter glad och trodde att Alfredo var på bättringsvägen. Han blev därför myket förskräckt, då han en afton fick se Antonio gå fram och tillbaka framför hans hus. Han sprang emot honom.
- Vad är det?
Antono såg sorgset på honom.
- Alfredo är död.
- Död! Giorgo måste fatta tag i Antonio för att inte falla omkull.
- Ja, nickade Antonio ännu en gång. Han dog idag på eftermddagen.''
Jag vet inte om det är ett bra citat men jag kör på det! När jag läste det här blev jag själv ganska ledsen, nästan började man gråta. Lisa Tetzner har skrivit det bra, men det är inte så kul att Alfredo dog. Om jag skulle vara Alfredo skulle jag ha gråtit, jag hade inte kunnat se Alfredos kropp som Giorgo gjorde. Jag skulle gråta, gråta, gråta och önskat att Antonio sa:
- Jag skojade bara, han mår bättre än dig Giorgo.
Nu interjuvar jag inte någon person i boken, jag ska interjuva författaren. Jag ska bara båda.
J = jag
L = Lisa
J: Varför skrev du just ''Sotarpojken''?
L: Jag ville att folk skulle veta hur man gjorde och sålde pojkar på den tiden.
J: Hur fick du idén till att skriva just om sotarpojkar?
L: Bland några gulnade böcker i ett bibliotek fann jag en dag ett märkligt dokument. Det berättade hur fattiga bergsbönder i den schweiziska kanoten Tessin för mer än hundra år sedan ofta tvingades sälja sina unga söner till Milano som sotarpojkar för att hålla svälten utanfr dörren.
J: Var det roligt, sorgligt eller tråkigt att skriva bökerna?
L: Det var ganska roligt men också sorgligt. Jag tänkte att jag själv var Giorgo och blev såld som sotarpojke. Men det var bra att folk fick veta hur det var. Några sotarpojkar dog till och med.
J: Din bok har blivit en klassiker, hur känns det?
L: Hur kul som helst. Jag är överlycklig och av pengarna jag får in av den här boken går till fattiga bönder.
J: Tack för interjuvn och alla svar.
L: Tack själv!
Sådär. Nu är jag klar, vi ses nästa vecka! :) läs gärna handlingen om boken på det inlägget där nere. Glöm inte att läsa miin nya hjälblogg heller. http://mimmysblogghelp.blogg.se !
bokens handling
Nästa dag när Giorgo och Alfredo var i Milano hade några mästare kommit till baren för att köpa sotarpojkarna. Den som köpte Alfredo var väldigt arg och kallades för citronen. Giorgo trodde att hans köpare var dum. Han var lite uppkäftig och så i baren men när de kom ut ur baren och skulle gå till Giorgos mästares hus och hade gått en bit kom ett par soldater. Då hade mästaren tagit tag i Giorgos arm, så att soldaterna inte kunde göra något. Jag förstår inte det där men soldaterna var väl dumma på den tiden. När de kom in i mästarens hus doftade det mat. Då ropade en kvinnoröst som var mästarens frus röst.
- Är du redan hemma? sa ropade hon från köket
Mästaren gick in i köket och svarade. Giorgo stod kvar i hallen och kollade runt i huset, men då ville mästarens fru se Giorgo. Då gick Giorgo in till köket och hon blev förvånad. Hon blev förvånad över hur smal och spinkig Giorgo ser ut, hon tänkte att han inte ger någon bra nytta. Och när frun fick reda på hur mycket Giorgo hade kostat blev hon arg, hennes ögon var som grodögon, hur stora som helst. Sedan skulle dom äta och då kom deras son in i köket. Han hette Alsemno eller nåt, har glömt.
Han hade också grodögon. Och kollade argt på Giorgo. Mästarens fru var så arg att Giorgo inte fick någon mat och han fick bara sitta vid kanten och titta på. Men efter en stund fick han lite bröd och vatten, sedan skulle mäster och Giorgo ut och sota. Men då ropade en röst från ett annat rum i huset. Det var Angeletta, mästarens och hans frus dotter. Angeletta gillade Giorgo när hon fick syn på honom. Men de var tvungna att gå. Och då hade mäster berättat att Angeletta hade en sjukdom och hon fick feber hela tiden så hon fick aldrig gå upp ur sängen.
Nu berättar jag kort om allt annat för det kommer att ta hur mycket tid som helst. Alsemno som hatade Giorgo tog en dag mästarens börs med pengar i. Och då sa Alsemno att det var Giorgo som hade tagit den och då blev mäster och hans fru förbannade och slog honom med skor, sparkade honom och allt möjligt. Till och med när han var ute hade grannarna fått reda på det så de slog honom med. Men en dag hade Giorgo rymnt och träffat ett gäng tjuvar. Han hjälpte de, och när han skulle tillbaka kom en polis som var orolig över honom så han tog med Giorgo till stationen. Angeletta visste att det inte var Giorgo som hade snott börsen så hon berättade det för sin pappa som tyckte att det lät sant, och samma dag gick mästaren till polisstationen och frågade efter en pojke och så var det Giorgo. Giorgo trodde att han skulle få skäll eller något hemskt, men mäster tog med honom hem och lovade Giorgo att han skulle få det bättre hemma hos mäster. Och det fick han, bättre med mat, och sen fick han träffa Angeletta när han ville för att innan kunde de bara träffas på natten när alla sov.
Det blir långt i alla fall...Giorgo hälsade på Alfredo en dag och hans mästare var riktigt dum i huvudet. Han drack sig full varje kväll och slog Alfredo när han inte hade lagat mat. Alfredo berättade om att alla sotarpojkar i Milano hade en egen klubb. De som var med i den klubben skyddades för de andra pojkarna som ropar dumma saker efter sotarpojkarna. Klubben skulle träffas precis när Giorgo var där så Giorgo fick följa med. Det var i en liten stuga alla satt. Och Alfredo presenterade Giorgo inför allihopa. Alfredo var ''chefen'' för klubben så Giorgo fick gå med i klubben utan att göra ''testet'' eftersom att Alfredo och han var bästavänner. Giorgo träffade också två andra pojkar som hade varit med i båtolyckan. Det var fiskarpojken och någon annan som jag inte kommer ihåg.
Efter några dar kom några killar från klubben och berättade för Giorgo att Alfredo hade fått samma sjukdom som Angeletta hade, Giorgo berättade det för sin mästare och då fick Giorgo gå till Alfredo. Alfredo var helt kritvit i ansiktet och hans mästare var ute och drack som vanligt, hade brydde sig inte ett skit. Alfredo berättade hans hemlighet som hade hade lovat att berätta för Giorgo när de var i Milano. Det var att hans lillasyster fick bo hos en bonde för att de var hemlösa och för pengarna Alfredo fick för att sota gick till bonden som hans lillasyster fick bo med. Alfredo hade skrivit en lapp och lagt i en pung där andra grejer fanns och när Alfredo dog skulle Giorgo ta pungen och ge till Alfredos lillasyster när han kom hem. Giorgo lovade det och sedan kom Alfredos mästare. Han var arg och försökte slå Alfredo men Giorgo slog honom medvetslös. Och sedan var han tvungen att springa.
Efter några dagar till fick Giorgo reda på att Alfredo hade dött. Giorgo fick slåss för att få tag på pungen som mäster hade tagit. Alla pojkar i klubben var där men sedan kom polisen och massa folk in i lägenheten och Alfredos mästare som var galen sa till polisen att pojkarna hade tagit ´pungen med alla värdesaker i så pojkarna fick gömma sig....
När alla hade gått hade Alfredos mästare också gått till baren. Då bar pojkarna Alfredos kropp och la den någonstans och då blev det möte efter. Giorgo sa att de skulle samla in pengar till en begravning för Alfredo och alla gick med på det. De skulle ge ungefär en 1 lire var så allt räckte. Nästa gång när de alla träffades hade nästan ingen tillåtelse att gå på Alfredos bergravning, men då kom Giorgo på att han hade fått en önskning av ''mannen med ärret'' och då letade Giorgo efter han och dnär han hittade honom var han full och sov i en bar men den som jobbade där väckte honom. Sedan fick Giorgo och han prata ensamma i ett rum. Och då sa mannen att han skulle försöka få alla pojkars mästare att tillåta pojkarna att gå på Alfredos begravning.
Det var nog allt. Jag har läst lite av den andra boken nu och lite av texten däruppe var från den boken. Vi ses snart igen!
I vilket Giorgo, fast han inte är någon tjuv, hamnar bland tjuvar
- Nu har jag kopierat uppgiften från Carola, tack!
Här har ni den:
Bara för er som inte har läst slutet på någon klassiker eller kommer i håg någon annan bok som ni kan arbeta med den andra uppgiften med.
Vad kan du lära dig av bokens innehåll?
Vad tror du det är som gjort att den här boken till en klassiker?
Varför tror du författaren har skrivit den här boken? Vilket är bokens budskap?
Vilken tid utspelas boken och hur märker man det?
Skriv även här en kort sammansfattning av handlingen.
- Vi börjar med den första frågan:
- Vad kan du lära dig av bokens innehåll?
- Av bokens innehåll kan jag lära mig ganska lite saker. Man kan lära sig om hur jobbigt folk har haft det en gång i tiden. Att bli tvingad till att resa iväg från en bästavän i ett halvår. Det känns som när min bästavän i sexårs flyttade till Umeå. Jag var ganska ledsen och var nära att bli ensam tjej i ettan men då kom två nya tjejer till klassen som tur var. Nu har jag inte träffat henne på några år fast jag har nästan glömt bort henne.
Detta gör att jag börjar tänka och skriva något annat så, åter till ämnet. Det finns faktiskt inte så mycket man lär sig av boken. Det är ju ingen faktabok direkt...
Nästa fråga: Vad tror du det är som gjort att den här boken till en klassiker?
Jag vet inte hur den här boken blev en klassiker, så jag gissar lite. Lisa Tetzner som är författaren var kanske redan känd och hon kanske var mycket omtyckt av människor. Jag har aldrig läst någon sån här bok tror jag, och jag tycker att den är väldigt bra men kanske lite svår ibland. Den här historien är nog sann. Eller det fanns nog pojkar som blev sålda till Milano på den tiden, jag får inte avslöja just i denna fråga om när jag tror när boken utspelar sig för att det får jag skriva på den sista frågan. Jag tror att många gamlingar läste den här boken för sina barnbarn eller barn, eller så läste folk den i skolan.
Fråga 3: Varför tror du författaren har skrivit den här boken? Vilket är bokens budskap?
Lisa har inte skrivit den här boken för skojs skull tror jag. Hennes budskap är något som jag inte har listat ut. Hon beskriver mycket så hon vill nog tala om för alla om hur det var på den här tiden, hur man levde, vad man gjorde, hur man mådde..osv...
fråga 4: Vilken tid utspelas boken och hur märker man det?
Nu kommer det ni har längtat efter...eller? Tiden utspelar sig i en ganska sen 1800-tal och början av 1900-tal. Jag märkte det genom min vän Korpen Rasmus Madsen. Jag fick säga lite om grejorna som fanns i boken och då sa han på ett ungefär vilket åratal boken utspelade sig i.
Nu är det bara 50 sidor kvar av boken så jag ska låna del 2 tror jag imorn eller idag. Det kommer att bli spännande och det är synd att jag inte hinner skriva om vad som har hänt denna gången för det var mycket, mycket bättre och spännande. Men det kanske jag kan göra under lovet om jag får någon tid över. Men nu ska jag ta och kommentera andras bloggar. Har ett supertrevligt sportlov sunshine's! :)
I vilket affären görs upp
Tjohoooo! Den här gången gick det litet dåligare att läsa men jag hängde med.
Giorgo och Alfredo gick runt i staden. Det var första gången Giorgo var så ett sånt stort ställe och fint. De gick runt som vanligt och sen vid ett stånd stod mannen med ärret där och låtsades dansa. Han tog med Giorgo och Alfredo till ett hus. Där var det ingefär 20 pojkar. De skulle också till Milano och sota. Det var också en annan man som var där nu. När klockan var tolv på natten väckte männen alla pojkar. Sedan packade alla ner sina saker och gick till båten. De skulle redan ge sig av till Milano. Den nya mannen styrde båten och några killar hjälpte till att ro. Efter en lång bit började det guppa i vattnet, och båten började skaka. Giorgo hade träffat en annan kille som sa att han hade åkt ut med sin pappa och fiskat för att hans pappa var en fiskare. Och det blev storm när det började blåsa och vattnet börja guppa. Så Giorgo visste nu att det skulle bli storm mitt i havet. Det blåste mer och mer, till slut vällte båten och alla flög av. Giorgo letade rätt på Alfredo och tillsammans simmade de till stranden som låg en ganska lång bit bort. På vägen dit såg de inga pojkar men de såg mannen med ärret. Han var livlös och Giorgo och Alfredo var så dumma och drog upp den dumma mannen. När de väl var uppe på stranden fick de honom till liv. Han var förvånad över att de ville rädda just han. Men efter en stund blev han lika galen igen. De skulle mötas vid någon korsning för att han inte ville att någon skulle se honom. Han var känd som en dum, galen människa som köpte barn till Milano. På vägen till korsningen träffade de en man. Då berättade Giorgo och Alfredo till mannen att en båt med 20 barn i hade vällt. Han springde snabbt till alla husen och knackade på. Sedan sa han till några män som kom med en båt. Alla de sprang till stranden, Giorgo och Alfredo med. De hann bara se lite för de hade bråttom. De sprang till korsningen utan att någon människa märkte av de. Där mötte de mannen med ärret. Sedan gick de hela vägen till Milano. Och vid en stad var det en kyrka som folk var på väg till. Där träffade de en pojke som red på en häst och frågade om de visste något om de som drunknade. Och det var bara två pojkar och en man som överlevde. Mannen med ärret hade innan sagt att Giorgo och Alfredo inte fick säga något om någon frågade. Så de sa att de inte visste något om det. Sedan när de var framme i Milano gick de till ett hus, där var det en man. Och då fick Giorgo och Alfredo sova i hans källare för att de inte hittade någonannanstans de kunde bo. Sedan slutade jag läsa...
Vi skulle också skriva om bokens konflikter:
jag valde att att skriva om när Giorgos far skulle sälja honom till Milano. En intern konflikt.
Giorgos far kände sig säkert jätteledsen, han mådde säkert jättedåligt och var orolig inför vad som skulle hände med Giorgo. Men de kunde inte göra något annat. Det blev ju missväxt och ingen doktor fanns i byn som kunde hjälpa Giorgos mor så han var tvungen att sälja Giorgo.
När Giorgo fick reda på det blev han nog ledsen och arg. Om min mamma eller pappa skulle sälja mig till något annat land och inte veta vad jag skulle göra skulle jag va jätterädd. Så Giorgo kände nog likadant, och när Anita fick reda på vad van gjorde i Milano och berättade det blev Giorgo nog räddare än någonsin. Men han är mycket modigare än mig som ändå åker dit för sin mammas skull. Han kände sig rädd och ledsen men visste ändå vad han behövde göra. Att jobba är nog bättre än att förlora sin mamma.
Oj, nu måste vi sluta. Ses nästa vecka!
Hallelujahhhhh
att skriva om miljön i boken
I mina tankar är miljön smutsig. Barn får jobba, det är fattigt, ingen riktig doktor osv... Jag kan se det nästan som i medeltiden. Folk slänger sopor överallt, missväxt av växter... Det finns inga riktigt fina hus, vissa saknar hela väggar och tak. Husen är smutsiga, människorna har på sig slitna skjortor och byxor, vissa har inga skor.
PÅ SOMMAREN: Det är varmt, solen skiner, barnen springer runt på gräset och plockar blommor och bär. Föräldrar kollar på och skrattar medan de jobbar. Men ändå är det smutsigt och fattigt.¨
VINTERN: Det är kallt. Flera människor fryser ihjäl, djur med. Ingen kan gå ut, alla växter fryser till is och ingen kan ge familjerna mat. De längtar till sommaren...
egna tankar
Författaren berkiver ganska mycket om miljön. Det gillar inte jag. I den här miljön skulle jag inte kunna bo i. Jag är glad att jag inte har det som de i boken och att jag får gå i skolan. Om jag var Giorgo skulle sommaren vara min favoritårstid. Därför att då skulle det nog inte vara någon som frös ihjäl.
Det var allt från miljön tror jag. Så nu har jag lite tid till något annat och då vill jag skriva om det jag läste tills idag.
Plötsligt började det brinna i byn. Det höll på ganska länge men sen släcktes den och då föll ett träd ner på en ko som dog. Och sedan snubblade Giorgos mamma och då bröt hon benet. Eftersom att det inte finns någon doktor i byn var de tvungna att säga till någon i någon annan by. Fast då hade inte Giorgos familj råd med det och samma tid hade ''mannen med ärret'' kommit tillbaka... Det hade gått ett år sedan Giorgo hade sett honom för första gången. och när han hade erbjudit Giorgos pappa till att sälja sin son.
Då ville mannen träffa Giorgos far igen och den här gången var han tvungen till att tacka ja. För mor kunde annars dö. När far berättade det för farmodern och Giorgo blev farmodern glad, jag gillar inte henne! Giorgo var ledsen, säkert besviken för att vem skulle egentligen vilja sälja sin son till någon som man inte känner? Men Giorgo visste att mamma behöver hjälp så han gjorde det. När Anita fick reda på det sa hon till Giorgo att gubben Baretta hade sagt att alla pojkar som åker dit kom aldrig tillbaka. Det fick sota tills de dog i Milano. Men Giorgo gick dit ändå och han träffade en pojke som hette Alfredo. Han skulle också till Milano och sota men han ville inte säga varför han skulle dit för det var hemligt. Han skulle berätta det när dom väl var framme i Milano. Där slutade jag läsa för jag orkade inte mer. Snacka om spännande! Nu ska jag kommentera de andras bloggar de sista 15 minuterna.
länkar
-
Giorgo
Giorgo har nog inget lätt liv. Hans famlij är fattig och han får jobba istället för att gå i skolan, men det finns ingen skola i byn. Giorgo som får hjälpa till sin mamma varje dag tycker att det är jobbigt, varje kväll när han går och lägger sig känner han hur det värker i hela kroppen, speciellt i ryggen. Giorgo är väldigt modig, han vågar mycket som jag kan skriva om senare om jag hinner. Hans pappa är inte snäll eller elak. Men ibland straffar han Giorgo med att han inte får någon mat, och sånt. Giorgo får gå upp tidigt varje morgon och gå till kyrkan för att ringa på klockan, sen får han göra det på lunchen och på kvällen. Han har en bästavän som heter Anita. När inte Anita leker med Giorgo leker hon med Enverino som Giorgo inte gillar.
Det var nog allt, jag ska ta och berätta lite om vad som har hänt denna gången så kanske ni själva får känna lite om hur han är som person.
I det första kapitlet när Giorgos papa träffar mannen med ärret, hade han sagt:
- Någon olycka kommer att hända, du kommer att ångra dig.
Till honom när han hade tackat nej till jobb för Giorgo i Milano. Efter några dagar hade två getter försvunnit och Gubben Baretta (jägaren) hade hittat de och sagt till Giorgos far och några fler för att få hjälp. Giorgo följde med och Anita också. Getterna hade ramlat ner i en klyfta och blivit skadade, och det var först en örn som flög över de. Sedan som en till, Giorgo fick hoppa ner med ett rep bundet runt hans midja i klyftan. Då var den största geten död och den lilla hade blivit skadad. Örnarna flög omkring runt klyftan och en landade på Giorgos huvud. Om gubben Baretta skulle skjuta kunde han träffa Giorgo så de kunde inte göra något. Detta höll på väldigt länge men i slutet sköt gubben i alla fall en örn och den andra flög iväg eller skadade sig, jag kommer inte ihåg. Giorgo var jätterädd och ledsen. Alla var det. Den stora geten var död och den lilla var skadad. Men efter tre dagar var de tvungna att avliva den. Den hade fått stora skador som inte kunde botas...
Sedan hade någon tagit all majs från majsfältet och det var grävlingar som de dödade efter och efter några veckor började det snöa och det kom helt oväntat. Förra året hade 7 stycken dött bara för att det var för kallt.
Om jag var Giorgo skulle jag känna mig lite ensam, och kanske inte vara så glad. Jag skulle inte vilja jobba för då skulle jag inte få lära mig något eftersom att jag inte kunde gå i skolan. Jag tror aldrig att jag skulle vara så modig som Giorgo, döda ormar, hoppa i en klyfta bland getter medan två örnar flyger omkring och hackar på ens huvud, döda grävlingar, och mycket mer.
Jag hoppas att det går bättre för Giorgo och hans familj någon dag. Han slipper jobba, och får gå i skolan som barn egentligen ska göra, äta så mycket mat han orkar och inte bli behandlad som han blir just nu. Farmodern verkar inte gilla honom och då hoppas jag att hon dör.
Denna gången gick det mycket bättre att läsa, jag kom in i boken och jag fick en känsla som gjorde att jag förstod mer och det blev lättare att läsa. Men jag hann inte läsa så jättemycket. Fast jag är nöjd.
bloggning hemma
Hej på er! Jag sitter nu här hemma och fixar min blogg. Som ni ser har jag en ny bakrund. Den blev inte alls som jag ville och jag vet inte hur jag ska kunna ändra det. Kan jag få lite tips? Headern blev jag i alla fall nöjd med. Jag lägger inte ner så mycket tid på denna blogg eftersom att jag har en personlig blogg också, vill ni kolla in den får ni kontakta mig. Här ändrar jag bara bakrunden och headern.
Sotarpojken
Inledningen av min bok 'sotarpojken' var dålig. Jag fattade ingentingen, såhär började den första meningen:
En morgon sensommaren 1838 kom en man gående nerför Verzascadalen.
Hmm...tänkte jag. Sen läste jag vidare och då kunde jag inte förstå vad jag läste. Jag fick läsa om många gånger för att förstå. Men i alla fall, jag börjar förstå halvt och den börjar bli spännande. Jag valde boken för att titeln lät bra. Sotarpojken, det kändes som att det var en spännande bok. Jag tror att Giorgio (pojken i boken) kommer att va med om ett äventyr, ett långt äventyr eftersom att det är bara den första delen jag läser, för det finns en till bok som är del 2 av hela grejen! Jag tror att Giorgios pappa kommer att låta Giorgio att åka till Milano för att jobba. Eller i boken läste jag att mannen i den första meningen eller mannen med ärret kallade alla pappor i byn till ''möte'' och då erbjöd han alla deras söner till att jobba i Milano för att jobba och då fick familjerna 30 franc. Men Giorgios pappa vägrade men jag tror att hans pappa ändrar sig. För de är rätt fattiga och behöver lite pengar.
Mitt jullov
Mitt jullov har varit ganaska tråkig och rolig. I julklapp fick jag:
Pengar
trosor
dusch-tillbehör
DKNY parfym
kläder
Jag fick välja vilka kläder jag ville ha i julklapp av mamma för 500:- Sen av pengarna köpte jag och mina syskon wii och guitar hero. DKNY parfymerna fick jag av min syster, ändå om hon visste att jag inte använder parfym.
Vi har mest varit i Oskarshamn, firade nyår där. Sen träffade vi släkten nästan varje dag. Jag kanske lägger in bilder på alla mina kusiner när jag kommer hem för jag har inga här i skolan. Den 2:a februari vaar det barometern cup, jag gjorde 1 mål -.- av alla matcherna, jag kunde inte sova eller nånting dagen innan så jag var trött och spelade urdåligt. Vi kom typ sist eller nåt... Men nu måste jag nog sluta, SES!
Jul!
Hej, snart är det jullov, och då åker jag upp till Oskarshamn, till släkten. På lördag ska jag och mamma åka in till stan och köpa julklappar. Jag hoppas att jag får många julklapparoch min önskelista i år är:
Pengar
Presentkort- Gina tricot, H&M, Bikbok, Stadium, och någon skoaffär
Vantar
strumpor
Systemkamera
...Sen kommer jag inte på mer...
Men nu ska jag ut på rast, God Jul & Gott nytt år
v. 50
Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej! Nu har jag läst ut boken fast vi skulle göra det till nästa vecka, men det gick inte att sluta. Den är verkligen skitbra! Det har varit skitkul att jobba om boken på detta sättet. Och jag hoppas att vi gör det nästa gång med. Den bästa boken som jag har läst denna terminen är denna: 'Hemlängtan' Den är en riktig bra bok, jag trodde aldrig att jag skulle kunna klara den här feta boken men det gick. På köpet fick jag också en skön känsla när jag läste den.
Boken handlade den här gången om:
Rustys pappa kom hem, och var inte alls som hon hade tänkt sig. Han var elak och orättvis mot Rusty och hennes lillebror. Hon hade fått tag på färger och sånt så hon hade målat och fixat med hela huset. Hon lagade stolar och allt. Och när hon visade Lance huset blev han mycket förvånad över Rustys talang. Hennes pappa tyckte att Rusty skulle stanna i skolan på helgerna istället för att åka hem hela tiden. Hon låtsades att hon skulle gå med på det. Hon fick pengar av sin mamma som skulle räcka till helgerna när de skulle åka ut till stan. När hon var framme i skolan var allt som vanligt. Hennes pappa hade givit Rusty ett brev om att hon skulle stanna på helgerna som hon skulle ge till rektorn. Det struntade hon i så hennes föräldrar trodde att hon var kvar i skolan och allt var som vanligt och rektorn trodde att hon var hemma. Istället för att åka hem eller stanna i skolan var hon i det lilla huset i stora skogen. Hon fick klara sig utan mat, men det brydde hon sig inte om. Hon målade på tapeterna, och allt. En dag bråkade hon och Lance om en grej som skulle göra att Rektorn och föräldrarna skulle komma på Rusty. Hon hade ingenstans att gå och inget kunde hon göra. Hon var tvungen att åka tillbaka till Devon. Men hon åkte inte till hennes hem, utan hon åkte till Beaties hus. Där var hon ensam, för att Beatie hade ju dött.
Nästa dag fick mamma reda på att Rusty hade försvunnit från skolan. Poliser, Lance och Rustys mamma är inne i lilla huset i stora skogen och letar. De hittar inget. Ruystys mamma blir också förvånad över Rustys talang. Hon frågar Lance om hon hade gjort allt själv, och Lance sa att det hade hon. Sedan kommer typ ordningsmannen eller någon och berättar för de att Rusty är tillbaka i skolan med Beths mamma. Rusty hade frusit på kvällen innan,hon hade ingen väg att gå så hon gick hem till Beths hus. De reder ut allt och i slutet av boken och hennes mamma och pappa skiljer sig. Rutys mamma hade ju fått Beaties hus så Rusty, hennes mamma och hennes bror flyttade dit. Sedan fick Rusty börja på samma skola som Beth och Rustys mamma fick jobb på skolan.
Jag ska nog ta och låna andra böcker av Michelle Magorian. Vi ses nog nästa termin...
v.49
Hela skolan åker in till stan. Innan det får de sina pengar av husmor. Rusty får inga pengar eftersom att hon är ny och egentligen inte skulle stannat. Men hennes mamma är ju i Devon och kollar Beatie, som är sjuk. När fröken ska dela in flickorna två och två får Rusty gå med en som också är ny och är hennes rumskompis. När alla barnen rusar in i caféet köper de tidningar, godis, bullar...Hon får bara titta på. Sen när de ska gå tillbaka till bussen, springer 3 killar från killskolan, och en kille försöker springa i fatt. De tre killarna ropar ''Jänkarn''. Rusty kände att det lät amerikansk, så hon ropar på honom och då börjar de prata till fröken kommer och avbryter de. När hon kommer hem får hon anmärkning för att hon har gått ifrån ledet och pratat med en kille. Nästa lördag åker de tills tan igen. Rusty har fått veta att Beatie har dött. Men det är hon inte ledsen för. Killen som hon träffade är där igen. Hon köper en tidning och smyger ut till killen. Han låtsas knyta skorna och sedan slänger Rusty tidningen med lappen hon har skrivit. Han tar de.
På måndag smyger båda ut och träffas i skogen. De pratar och då får Rusty reda på Jänkarns riktiga namn. Han heter Lance. Och han var också evakuerad till amerika. De fick också reda på att de hade bott i samma område. Nästa gång de träffas är det en torsdag. Då går de längre in i skogen och då hittar de ett hus. Huset är tomt. Men det går att bo där.
Sedan åker Rusty tillbaks till Devon när det är mitterminslov.
Om jag skulle målat en bild till boken skulle jag haft med en flicka med mörktbrunt hår och långa flätor, med hennes skoluniform. Hon sitter i klassrummet och är väldigt ledsen Alla stirrar och skrattar åt henne. Längst fram i klassrummet hänger svarta tavlan. Sedan sitter fröken vid katedern. Barnen sitter vid lockbänkar. Väggarna har slitna gula tapeter, på de hänger bilder och lite så. Alla flickor har på sig skoluniformer, som är bruna, märkgröna och svarta. De är inte speciellt snygga heller.
uppgift vecka 48
HEEEEEEEEEEEEJ! :) Dagens uppgift är att skriva om boken. Jag har ju Hemlängtan och ska skriva om den nu!
Rusty har kommit till skolan. Hon ska åka hem till mamma varje veckoslut. De står vid perrongen, det går förbi många flickor som också ska till skolan, de tittar inte åt Rusty och hennes mammas håll, eller hälsar inte eller någonting. När Rusty stiger på tåget går hon först till en vagn. Därinne sitter massa tjejer och snackar. Hon stiger in med ett leende och tror att hon kommer att få nya vänner. Okej, tänker hon. Det gör inget om bara de inte vill att jag ska vara här, de andra accepterar säkert mig. Men när hon har frågat den andra vagnen händer samma sak fast värre. Hon testar i den tredje. Där sitter tre tjejer (?) och de är också nya. Rusty lär känner de och de blir goda vänner.
Men när de kommer fram till skolan berättar ordningsmannen att man bara får umgås med de i samma klass. Rusty får inga vänner alls, alla bara skrattar på lektionerna för varje fel hon gör. Hon får många anmärkningar, vadå ? det är ju inte hennes fel att hon inte vet att man inte får säga okej.
Jag tycker att boken är mycket bra, det är mycket mycket synd om henne. Jag hatar alla läraren och rektorn på skolan. Mycket synd alltså!
Uppgift 2 vi hade en till uppgift fick jag reda på nyss, tack Hanna!
Jag tycker att den texten vi har i gruppen är dålig, men sjag skulle kunna läsa boken. Om man jämför hemlängtan och texten är hemlängtan mycket mycket bättre. Författaren beskriver lagom mycket och man får tydlia bilder. Men i texten beskriver författaren mycket mycket mera och då går det inte att få bilder, det bara kommer mer och mer. Tyvär måste vi tillbaka till klassrummet nu, baj!
