Äntligen!
funkar datorerna! Jag och några fler har väntat och väntat och nu funkar dom :)
VECKANS UPPGIFTER:
Författaren Michelle Magorian skriver sin bok i både imperfekt (dåtid) och i presens (nutid). Alltså när hon gör något eller så brukar det vara nutid t.ex: Rusty sätter sig på båten och åker iväg.
ett stycke i imperfekt (dåtid)
Rusty vaknade av att telefonen ringde på bottenvåningen. Hon satte sig upp och tittade på sin smala campingsäng. Beatie hade kallat den för en tältsäng. Runt omkring den stod det en massa lådor och trasiga möbler. Hon befann sig i ett litet vindsrum intill den trappavsats där taket läckte. Fönsterna satt uppe i snedtaket i en alkov, så Rusty var tvungen att kliva upp på en stol för att kunna öppna dem.
nu skriver jag om stycket till presens (nutid)
Rusty vaknar av att telefonen ringer på bottenvåningen. Hon sätter sig upp och tittar på sin gamla campingsäng. Beatie har kallar sängen för en tältsäng. Runt omkring den står det en massa lådor och trasiga möbler. Hon befinner sig i ettlitet vindsrum intill dn trappavsats där taket läcker. Fönsterna sitter uppe i snedtaket i en alkov, så att Rusty är tvungen att kliva upp på en stol för att kunna öppna dem.
Boken handlar om en tjej som heter Rusty som nyss har kommit hem till england. Det hade varit krig så hon hade åkt till en familj/barnhem i USA i fem år. Hon lärde sig väldigt mycket av de i USA. De hade gjort saker hela tiden med henne och hon trivdes. När hon kom hem blev allting annorlunda. Hennes mamma var alltid tvungen att laga bilar och hennes bror tyckte illa om henne. Beatie som hjälpte till i familjen är mycket snällare och förstår Rusty.