·•·

Tjohoooo! Den här gången gick det litet dåligare att läsa men jag hängde med.

Giorgo och Alfredo gick runt i staden. Det var första gången Giorgo var så ett sånt stort ställe och fint. De gick runt som vanligt och sen vid ett stånd stod mannen med ärret där och låtsades dansa. Han tog med Giorgo och Alfredo till ett hus. Där var det ingefär 20 pojkar. De skulle också till Milano och sota. Det var också en annan man som var där nu. När klockan var tolv på natten väckte männen alla pojkar. Sedan packade alla ner sina saker och gick till båten. De skulle redan ge sig av till Milano. Den nya mannen styrde båten och några killar hjälpte till att ro. Efter en lång bit började det guppa i vattnet, och båten började skaka. Giorgo hade träffat en annan kille som sa att han hade åkt ut med sin pappa och fiskat för att hans pappa var en fiskare. Och det blev storm när det började blåsa och vattnet börja guppa. Så Giorgo visste nu att det skulle bli storm mitt i havet. Det blåste mer och mer, till slut vällte båten och alla flög av. Giorgo letade rätt på Alfredo och tillsammans simmade de till stranden som låg en ganska lång bit bort. På vägen dit såg de inga pojkar men de såg mannen med ärret. Han var livlös och Giorgo och Alfredo var så dumma och drog upp den dumma mannen. När de väl var uppe på stranden fick de honom till liv. Han var förvånad över att de ville rädda just han. Men efter en stund blev han lika galen igen. De skulle mötas vid någon korsning för att han inte ville att någon skulle se honom. Han var känd som en dum, galen människa som köpte barn till Milano. På vägen till korsningen träffade de en man. Då berättade Giorgo och Alfredo till mannen att en båt med 20 barn i hade vällt. Han springde snabbt till alla husen och knackade på. Sedan sa han till några män som kom med en båt. Alla de sprang till stranden, Giorgo och Alfredo med. De hann bara se lite för de hade bråttom. De sprang till korsningen utan att någon människa märkte av de. Där mötte de mannen med ärret. Sedan gick de hela vägen till Milano. Och vid en stad var det en kyrka som folk var på väg till. Där träffade de en pojke som red på en häst och frågade om de visste något om de som drunknade. Och det var bara två pojkar och en man som överlevde. Mannen med ärret hade innan sagt att Giorgo och Alfredo inte fick säga något om någon frågade. Så de sa att de inte visste något om det. Sedan när de var framme i Milano gick de till ett hus, där var det en man. Och då fick Giorgo och Alfredo sova i hans källare för att de inte hittade någonannanstans de kunde bo. Sedan slutade jag läsa...

Vi skulle också skriva om bokens konflikter:
jag valde att att skriva om när Giorgos far skulle sälja honom till Milano. En intern konflikt.

Giorgos far kände sig säkert jätteledsen, han mådde säkert jättedåligt och var orolig inför vad som skulle hände med Giorgo. Men de kunde inte göra något annat. Det blev ju missväxt och ingen doktor fanns i byn som kunde hjälpa Giorgos mor så han var tvungen att sälja Giorgo.

När Giorgo fick reda på det blev han nog ledsen och arg. Om min mamma eller pappa skulle sälja mig till något annat land och inte veta vad jag skulle göra skulle jag va jätterädd. Så Giorgo kände nog likadant, och när Anita fick reda på vad van gjorde i Milano och berättade det blev Giorgo nog räddare än någonsin. Men han är mycket modigare än mig som ändå åker dit för sin mammas skull. Han kände sig rädd och ledsen men visste ändå vad han behövde göra. Att jobba är nog bättre än att förlora sin mamma.

Oj, nu måste vi sluta. Ses nästa vecka!