·•·

Hejsan! Nu är det dags att börja blogga igen. Dagens uppgift var att skriva en kort berättelse och två bilder som finns här på länken. Alltså det är min lärares blogg. Och jag ska börja med bild ett.

      
- Haha, skrattar min mamma.
Det är en bild från när jag stod naken och grät för att jag inte fick bada.
Jag och mamma sitter tillsammans på soffan och bläddrar bland fotoalbum från när jag var liten. Det är så mysigt, Persiennerna är nerdragna, ljusen är släckta och ingen annan är hemma. TV:n står på men ljudet är avstängt, på bordet ligger det ett fat med brinnande doftljus på.  Sedan ligger det en skål med popcorn på mitt knä och vi sitter och njuter av bilderna. När vi bläddrar fram till en bild på när jag stod på min säng börjar nästan mamma gråta. Hon säger att det var den bilden när jag precis hade sagt mitt första ord, som var mamma. 

Nu är jag inte så liten längre, och jag kan säga många ord. Det är fredag eftermiddag och så fort vi har bläddrat igenom alla fotoalbum bestämmer vi oss för att åka in till stan och shoppa. Min mamma fick plötsligt ont i hjärtat för tre veckor sen. Det var någon sjukdom och hon är dödlig, dotktorerna kan inte säga hur lång tid hon har på sig att leva. Så försöker göra så mycket vi kan för att för att få vara tillsammans. Jag är orolig hela tiden, det går nsätan inte att gå ifrån min mamma, i skolan kan jag inte tänka på något annat. Jag är så rädd att jag kommer hem en dag och ser att mamma ligger på golvet. 

När vi är inne i stan går vi till Gina Tricot. Mamma och jag provar likadana tunikor. Vi bestämmer och för att köpa de och sedan går vi till H&M. När vi precis har kommit till nedervåningen faller mamma ihop...


Nu kommer den andra berättelsen:
    
- Kom nu Casper, vi ska åka nu! Ropar min mamma.
- Alldeles strax, svarar jag.

Vi ska åka till kalmar flygplats och sedan tar vi flyget till Kenya. Vi ska hälsa på mitt barnhem som jag bodde på när mina biologiska föräldrar dog. Mina fosterföräldrar är svenska, de adopterade mig från Kenya för tio år sen. Nu är jag 14, och jag är jättetacksam över att de ville adoptera mig. Annars skulle jag säkert bott kvar på det dåliga barnehmmet, där fick vi knappast mat så det räckte och ingen vattenkran hade vi. 

När vi har stigit på planet sätter vi oss ner. Och när vi börjar åka kommer en flygvärdinna in och börjar prata i en mick:
- Välkommen till världens största flygplan, vi gör allt för att ni ska ha det bra och alldeles strax kommer en flygvärdinna in med en vagn, och där kan ni köpa saker. Trevlig resa!

När flygvärdinnan kom med vagnen köpte jag chips, godis och en läsk. Och när jag precis hade öppnat chipspåsen hopppar min pappa upp från sin stol och säger:
- Jag glömde min medicinen...


Jag hann inte skriva mer på den berättelsen så det fick bli ett konstigt slut. Nu måste jag kommentera lite, vi ses nästa vecka!

 P.S Jag jobbar på att göra en ny bakrund så det får bli en vanlig medans.