lovebooks

Denna vecka har vi som sagt läst lite mer ungdomsböcker/kärleksböcker. Jag har läst ut 2 böcker och är på sidan 60 på den tredje. Den första jag läste var '''Vem bryr sig?'' andra, ''är du kär nu vivianne?'' och den jag läser nu är '' Sandor slash Ida''. De båda är jättebra. Vem bryr sig handlade om en tjej som gillade en kille som gillade henne. Killen hette Hugo och han vågade visa för alla andra och för tjejen som hette någonting på A. Kommer inte ihåg. Men iaf, de blev ihop och tjejen höll de hemligt för sina kompisar för att de trodde att hon hatade Hugo. Men allt slutade lyckligt.

Är du kär nu vivianne handlar om en Vivianne som flyttar till ett internat, tror jag och då får hon några kompisar. Och sen är det en kille som heter Johan som vivi har som övergångsobjekt och . Egentligen gillar hon Gardinluggen, vid ett namn jag inte kommer ihåg. Och i slutet blir de ihop. Och Vivi som inte har träffat sin pappa får ett brev från sin mamma där hon skriver sanningen.

Sandor/Ida handlar om Ida som är snygg och populär, hon bor i stockholm och har två vänner. Och Sandor bor i Göteborg och blir mobbad av två killar för att han dansar och så blir han kallad för bögjävel. En dag på chatten undrar Sandor om någon som känner som han vill prata. Ida känner sig som han och då skrive rhon tillbaka. På några dagar skriver de till varandra.  Och det enda Ida tänker på är Sandor. Ida bor med sin mamma som är sjuk och ligger på sängen varje dag och hennes pappa bor i USA. Sandors föräldrar bor hemma och han har en syster som är lika gammal som han och en bror som är stor.


Allting var jättebra med böckerna. Jag fick bilder och jag gillar mest såna här böcker. Jag rös ibland i den första boken när författaren beskrev när de tog varandra i händerna och hur de kände sig. Det var riktigt gulligt!


Nu ska jag berätta om min drömkille på engelska. Och min drömkille som jag ska skriva om nu är min framtida kille när jag är stor.

He needs to have a fashion-feeling, and look a little bit nice not have pimples on his face. If he's lazy i won't mary him and don't get children with him. He has lots of money and have a good job. He is serious but maybe a little bit funny sometime, his hair is very darkbrown and it would look nice with purple eyes! When we are in the beach he only has shorts on and his hair i wet and he has muscles in his arm and he has stomachmuscles to. And his body is sunburned.
When we're going to city and shopping he's holding my hand. And he gives me all of the clothes i want. His parents must like me. Otherwise i can't marry him. He is thin and tall, and he likes to cook food with me. On the evenings in fridays and saturdays we sit in front of the TV and look at a good program and eat snacks and candy. Maybe drink a beer.
I hope my boy is just like i describe up there I can tell you that he looks very close a guy who looks nice and he lives in sweden, but i can't tell you where cause it's a secret.

Cya next week!

English uppgift

Halloooo!  Today i'm gonna write in english. I'll start with the first ''uppgift'' but in english

WRITE A FEW CENTENS AND THEN TRANSLATE THE TEXT TO ENGLISH:

Mannen med ärret hade hållit ord. När Giorgo kom fram till sankt babilakyrkan stod alla pojkarna där framför den väldigt porten. Även några vuxna var närvarande.
Dante sa stolt:
- Min mäster kom till och med själv med.
De andra vuxna var Alfredos grannar vid Via della Cerva. Giorgo trodde inte sina ögon. På andra sidan det lilla torget såg han även den koppärrige, katten, den enögde och yttligare ett par av vargarna. Hade de endast kommit för att övertyga sig att Giorgo inte hade ljugit för dem eller tänkte de störa liktåget och skymfa den döde?

TRANSLATE:

The man with the scar had speak. All of the boys stood by the Saint babilchurch in front of the big gate when Giorgo came there. Even adults where there to.
Dante said proud:
My master is here to.
The other adults where Alfredos neighbour in Via della Cerva. Giorgo couldn't belive his eyes. On the other side on the market he saw the pox, the cat, the oneeyed and more of the wolfs. Had they only came there for convince that Giorgo hadn't lie to them or did they wanted to destroy and insult the death one?

THE BOOKS ACTION:

Giorgo told the wolfs about Alfredos death, so they let Giorgo go so they could punch him up the next day after the funeral. The next day at the church when Giorgo came where everyone there. Even the sweepboys masters where there.

It's very hard to write in english so the book action where very very short. Now we don't need to read our classikbooks because now we are going to read love books. I choosed a book by Eva Susso with ''vem bryr sig!'' I want to read the book now andlong for next week so i can write about it, and hope that we don't need to write in english.

I think that this uppgift where funny and good. And english training. It was very hard but it went well.
Now i need to go. Cya next week! :)

annorlunda uppgift.

Tjoho! Det har gått en vecka nu, väldigt fort! Denna vecka fick vi som uppgift att skriva om sin egen berättelse som vi skriver på svenskan, och läsa kompisens och kommentera.

Min berättelse:  Min berättelse handlar om en flicka som heter Jamila och bor på barnhem. Hennes mamma Liz är Afrikansk och hennes pappa Klas är svensk. Klas är en känd fotograf och Liz är sångerska. De träffades under en spelning där Klas skulle fotografera och Liz skulle sjunga. Sedan efter några år fick de Jamila. Då blev det för stressigt och jobbigt så de var tungna att låta Jamila bo på ett barnhem i Sverige.

Jamila ska snart fylla 14 år och hon trivs jättebra på barnhemmet. På barnhemmet finns det en pojke som heter Gimi och är från Danmark, han är dansk men svensk och Jamilas bästavän. En dag ringer Jamilas mamma till barnhemmet, hon pratar med Jamila och säger att de ska komma till barnhemmet. När de kommer är Jamila överlycklig och glad. De fikar och det är då de berättar att Klas ska sluta med karriären så Jamila kan flytta till Kongo och bo med hennes föräldrar. Jamila vet inte vad hon ska välja, hon vill inte gå ifrån sin alla bästavän. Hon hade en natt att tänka på saken och dagen efter hon fick reda på det vaknade hon tidigt. Alla på barnhemmet sov och hon visste inte vad hon skulle göra ¨så hon skrev i sin dagbok...


Nu ska jag skriva om mina kompis Carolines berättelse: Den handlar om en tjej vid namn Lucy som jobbar som agent. En dag får Lucy reda på att hon ska åka till Afrika på ett uppdrag. Barnfonden verkar ta alla pengar som skänks till barnen i Afrika för sig själva, Berättelsen var lite hoppig och det hände saker hela tiden. Jag tycker att Lucy åkte för tidigt till Afrika. Hon vaccinerades inte utan åkte så fort hon fick reda på det, men den var bra.  Om jag var Caroline skulle jag tagit det lite lugnare. Till expempel min, jag har skrivit två kapitel och ett kapitel är på ungefär 2 sidor och jag har inte åkt till Kongo än. Det är kanske i slutet på nästa kapitel jag åker för att jag måste vaccineras och sånt först. Men som sagt, berättelsen var bra och så.

Vi har skrivit berättelser i ungefär 3 år nu i skolan, och genom den tiden har jag utvecklas jättemycket tycker jag. De första gångerna i mitt liv när jag skrev var det ungefär såhär:

Max går till leksaksaffären, Ahh det kommer en människa.

Så skrev jag... och utan talstreck och kommatecken. Verkligen jättekonstigt, jag skäms faktiskt lite när jag läser de för jag har sparat de i mitt hem. Men nu är jag inte expert men jag måste erkänna att jag är ganska stolt över mig själv. Jag har blivit bättre för att jag har läst lite varje kväll, för 3 år sen läste jag inget alls. Och sen har jag koncentrerat mig väldigt mycket på just skriv-grejen.

Miin berättelse kan nog läsas av såna i min ålder (11 år) Eller egentligen jag kan ju läsa en barnbok om jag vill, eller en vuxenbok. Folk kan ju läsa min berättelse om de vill, det spelar ingen roll om åldern. Om jag var 50 år skulle jag kanske läsa en barnbok, för att då tänker man tillbaka på gamla minnen. Eller om jag skulle läsa en vuxenbok, de är svårare att läsa och mer annorlundare fast jag kanske är som en vuxen då kan jag ju läsa en vuxenbok. Thihi, får nog sluta nu!



Det var allt,  Ha det najs! Clipart By Nicu Buculei - Smiley111 Clipart


Bilder

Hejsan! Nu är det dags att börja blogga igen. Dagens uppgift var att skriva en kort berättelse och två bilder som finns här på länken. Alltså det är min lärares blogg. Och jag ska börja med bild ett.

      
- Haha, skrattar min mamma.
Det är en bild från när jag stod naken och grät för att jag inte fick bada.
Jag och mamma sitter tillsammans på soffan och bläddrar bland fotoalbum från när jag var liten. Det är så mysigt, Persiennerna är nerdragna, ljusen är släckta och ingen annan är hemma. TV:n står på men ljudet är avstängt, på bordet ligger det ett fat med brinnande doftljus på.  Sedan ligger det en skål med popcorn på mitt knä och vi sitter och njuter av bilderna. När vi bläddrar fram till en bild på när jag stod på min säng börjar nästan mamma gråta. Hon säger att det var den bilden när jag precis hade sagt mitt första ord, som var mamma. 

Nu är jag inte så liten längre, och jag kan säga många ord. Det är fredag eftermiddag och så fort vi har bläddrat igenom alla fotoalbum bestämmer vi oss för att åka in till stan och shoppa. Min mamma fick plötsligt ont i hjärtat för tre veckor sen. Det var någon sjukdom och hon är dödlig, dotktorerna kan inte säga hur lång tid hon har på sig att leva. Så försöker göra så mycket vi kan för att för att få vara tillsammans. Jag är orolig hela tiden, det går nsätan inte att gå ifrån min mamma, i skolan kan jag inte tänka på något annat. Jag är så rädd att jag kommer hem en dag och ser att mamma ligger på golvet. 

När vi är inne i stan går vi till Gina Tricot. Mamma och jag provar likadana tunikor. Vi bestämmer och för att köpa de och sedan går vi till H&M. När vi precis har kommit till nedervåningen faller mamma ihop...


Nu kommer den andra berättelsen:
    
- Kom nu Casper, vi ska åka nu! Ropar min mamma.
- Alldeles strax, svarar jag.

Vi ska åka till kalmar flygplats och sedan tar vi flyget till Kenya. Vi ska hälsa på mitt barnhem som jag bodde på när mina biologiska föräldrar dog. Mina fosterföräldrar är svenska, de adopterade mig från Kenya för tio år sen. Nu är jag 14, och jag är jättetacksam över att de ville adoptera mig. Annars skulle jag säkert bott kvar på det dåliga barnehmmet, där fick vi knappast mat så det räckte och ingen vattenkran hade vi. 

När vi har stigit på planet sätter vi oss ner. Och när vi börjar åka kommer en flygvärdinna in och börjar prata i en mick:
- Välkommen till världens största flygplan, vi gör allt för att ni ska ha det bra och alldeles strax kommer en flygvärdinna in med en vagn, och där kan ni köpa saker. Trevlig resa!

När flygvärdinnan kom med vagnen köpte jag chips, godis och en läsk. Och när jag precis hade öppnat chipspåsen hopppar min pappa upp från sin stol och säger:
- Jag glömde min medicinen...


Jag hann inte skriva mer på den berättelsen så det fick bli ett konstigt slut. Nu måste jag kommentera lite, vi ses nästa vecka!

Kadhims avatar P.S Jag jobbar på att göra en ny bakrund så det får bli en vanlig medans. 
 

RSS 2.0